I wonder why we don't have no limits, everything we do is timed
Härligaa morgon!
F ringde och väckte mig och sa att vi skulle på upptäktsfärd!
Mot Blodberget här i Odensjö fick det bli. Vi tog F's bil (the blue suicide) ner mot sjön. Efter en hel färd av guppande var vi framme. Jag mitt kötthuvud skulle snyggt stiga ur bilen och vips gör jag en trippelvolt i luften och ligger som ett platt ägg på marken. F skrattar så tårarna sprutar och jag ligger i fosterställning och undrar vafan det var som hände. TYPISKT mig kanske? Puss på lilla blåmärket jag kommer ha på knäna och armara! :)
Sedan gick vi över berg och stenar genom skogen(som nu för tiden tydligen är nerhuggen?!) mot sjön. Där provade vi isen lite lätt och rökte ihjäl oss!
Odensjö min pärla
Ja okej vi har bara varandra, då får man skriva så!
Kommentarer
Trackback
